Olika peptider kräver olika strategier. Vävnadsreparation-peptider körs i korta, intensiva cykler. GH-peptider behöver pulser. GLP-1 är kontinuerlig. Här är ramverket.
| Peptid | Strategi | Typisk längd |
|---|---|---|
| BPC-157 | Akut kur | 4–6 veckor, paus 4 veckor |
| TB-500 | Akut kur | 4–6 veckor laddning, 2 veckor underhåll |
| CJC-1295 + Ipamorelin | Pulserande | 5 dagar på, 2 av — 3–6 månader |
| Tesamorelin | Pulserande | Daglig, paus 1 vecka var 3:e månad |
| Semaglutid | Kontinuerligt | Långsiktigt (6+ mån) |
| Tirzepatide | Kontinuerligt | Långsiktigt (6+ mån) |
| Melanotan II | Laddning + underhåll | 2 v laddning, underhåll efter behov |
| GHK-Cu (topisk) | Kontinuerligt | Obegränsat |
| NAD+ | Kur | 2–4 veckor, 2–3 gånger/år |
Vid långvarig receptor-aktivering kan kroppen nedreglera antalet receptorer (downregulation). Det leder till minskad effekt över tid. Paus ger receptorerna tid att återvända till normal uttrycksnivå.
Det här är mest relevant för GH-peptider (CJC, Ipamorelin, tesamorelin) där pulsativ GH-frisättning är fysiologiskt. Dygnets GH-pulser är viktiga för natural biologisk signalering.
GLP-1-agonister kräver inte cykling. Receptorerna nedregleras inte på samma sätt och kontinuerlig användning är evidensbaserad.