Titrering betyder att gradvis öka dosen från en låg startnivå. För GLP-1-agonister som semaglutid och tirzepatid är det avgörande — hopp direkt till måldos ger ofta kraftigt illamående, kräkningar, diarré och risk för accelererad magsäckstömning.
Kroppens receptorer behöver tid att anpassa sig. Speciellt GI-systemet (mage-tarm) är extremt känsligt för snabba förändringar i GLP-1-signalering. Långsam upptrappning ger receptorerna tid att "vänja sig", vilket dramatiskt minskar biverkningar.
I kliniska studier av semaglutid (STEP-programmet) följde alla deltagare en 16-veckorstitrering. Andelen som avbröt pga illamående var ~4% på titrerad dos mot 15–20% hos dem som hoppade över titreringen.
| Vecka | Dos | Frekvens |
|---|---|---|
| 1–4 | 0,25 mg | 1 gång/vecka |
| 5–8 | 0,5 mg | 1 gång/vecka |
| 9–12 | 1,0 mg | 1 gång/vecka |
| 13–16 | 1,7 mg | 1 gång/vecka |
| 17+ | 2,4 mg (måldos) | 1 gång/vecka |
Om biverkningar är svåra — stanna på nuvarande dos ytterligare 2–4 veckor innan du ökar. Titrering är inte en tävling.
| Vecka | Dos |
|---|---|
| 1–4 | 2,5 mg/vecka |
| 5–8 | 5,0 mg/vecka |
| 9–12 | 7,5 mg/vecka |
| 13–16 | 10,0 mg/vecka |
| 17–20 | 12,5 mg/vecka |
| 21+ | 15,0 mg/vecka (max) |